Och där är jag som kommit bort
Och jag har sovit förbi mattelektionen, kuratortiden och idrotten, och där tar dagen slut.
Ångest för att jag än en gång sovit över så viktiga saker, och det tutar upptaget i kuratorns telefon. Vad ska hon tro?
Jag flyttade om lite i min lägenhet igår och stal färg från ett förråd och målade över några fäckar på väggen som nu blev synlig. Det blev bra, men det är fortfarande ångestladdat. Kanske ska jag göra mig av med allt det plommonfärgade.
Ångestlåt.
Plåsterlåt.
Du tycker ju om gult, visst är det så? Varför inte måla en vägg knallgul? (Jag har ju lite svårt för alla sorters lila, men gult däremot, det är en glad färg.)
Att klippa av sig allt hår sådära det säger ju något. Håret du hade var ju jättefint & nu så har du både klippt & färgat det. Någonstans långt inne tänker jag att du kanske inte vill vara sådär docksöt något mer. Vill vara någonting mer, bli sedd i ett annat ljus. Och det är väl inte fel. Var den du är, innerst inne. Förändra dig bit för bit tills du trivs med den du är & hur folk behandlar/ser dig.
Så fint skrivet.
Vilken underbar blogg du har!
jag ska förmodligen tatuera in en g klave precis under örat, på halsen! och sen en smilie på min högra örsnibb! haha!
himla fin blogg du har föresten.
