Life isn't about finding yourself, it's about creating yourself

Inte konstigt att jag inte hittat mig själv förut. Men utan att vara medveten om det har jag under den senaste tiden sakta börjat skapa mig själv. Som jag vill vara.

Nu är det någon som visslar i min trappuppgång. Jag tror jag måste städa färdigt och duscha. Om ett par timmar kommer några hit. Igår kändes det inte som att jag skulle orka med det, men nu känns det lite bättre.
Jag är bara rädd att jag tappar kontrollen.
Igår när Isak och Simon var här så kom Challe hit senare. Efter ett tag kom även Eric och Petter hit. Redan då kände jag att jag tappade allt ur mina händer. Hur ska det gå ikväll när man multiplicerar allt med alkohol?
Kanske därför jag inte dricker, för att jag inte vill tappa självkontrollen.



Jag hoppas att jag oroar mig i onödan. Den här veckan har varit konstig. Men mest troligt bara inom mig.


Aldrig nöjd

Jag har ett problem. Jag har så svårt för att bestämma mig och bli nöjd med det jag gör.
Mina favoritämnen har alltid varit matematik och svenska. Det första är så enkelt att hantera. Jag får lära mig en regel som jag sedan lär mig att kunna anpassa. Jag får ett problem och i facit finns bara en lösning, och genom alla regler kan jag komma fram till rätt svar.
Svenska däremot är svårare. Jag skriver en novell som aldrig blir klar, eftersom det inte finns något facit. Jag har friheten att skriva på vilket sätt jag vill och jag får bestämma själv vad den handlar om, och därför tar det stopp.
Tusen gånger enklare hade det varit om min svenskalärare sagt åt mig "Först så beskriver du hur flickan sitter och fikar på altanen, sen hur hon springer mot bussen. Där kommer hon få syn på en man, förklara honom detaljerat. Berätta sedan om deras timmar tillsammans, hur han bjuder upp henne på dans och hur hon sakta blir förälskad i honom" osv. Då hade jag bara kunnat måla med de ord jag har en tavla av en berättelse, som jag blivit åtsagd att göra. Det är som att säga till mig att rita ett äpple. Där har jag en begränsning på vad motivet ska föreställa i slutet och kan därför utföra det utan problem.
Nu har jag precis möblerat om på mitt rum. Jag är inte färdig än, och bara att kunna bestämma mig för var det lilla bordet jag har datorn på skulle stå tog mig tre gånger att ändra, mellan två ställen. Och jag är inte ens nöjd.
Min filosofiuppsats fick jag respons på nu i veckan. Han berömde mig för att jag fått med så många punkter. Bland annat om att man har friheten att välja, om förnöjelse, om att leva i nuet och att jag hade kopplingar till både Kirkegaard och Sartre.
Jag lever förvisso i nuet, men jag skriver om något jag själv knappt följer. Jag sa dessutom att jag hade kunnat skriva hur mycket mer som helst på den där uppsatsen, för att jag tyckte att jag inte fått med allt jag velat. Då log han bara och sa "Ifall du skriver en roman så hade du ju kunnat skriva ännu en roman. Du måste kunna nöja dig med det du gör någon gång." Och jag vet att han har rätt. Men det är svårt.
Egentligen skulle jag vilja skriva min novell till en roman istället, men det fungerar inte så.
Den finns ju faktiskt kvar också, jag kan ju ändra den i efterhand ifall jag inte blir nöjd då.

På något sätt kan jag samtidigt tycka att det är bra, för jag ser inga omöjligheter. Det finns alltid en chans att utvecklas och göra något bättre, så det kanske är både plus och minus.

(Det här återspeglar sig på väldigt mycket i min vardag. Bl.a. fotografering, photoshop och beslutsångest i affärer.)

Att tillägga är att jag hela tiden ser perfektion i så mycket som andra gör. Och de brister de har, de räknar jag bort för att jag älskar dem. Personerna alltså, inte felen.

och jag älskar när allting känns så där magiskt

Ibland spelar ingenting roll, och andra gånger betyder allt så mycket.
Jag funderar hela tiden på olika saker, och jag får liksom ingen ordning.
Men jag trivs
och det har varit en riktigt bra dag idag
och jag har lånat två böcker (till)
som jag verkligen ska unna mig att läsa
Det var tips från Mats, min gamla filosofilärare
Och jag känner nu, att jag verkligen kommer sakna honom
Men han finns kvar
som allt annat

Jag ska försöka dämpa min fysik-ångest med att lägga mig och läsa något helt annat, som jag kommer få skrota för senare istället. Men det tar vi då.

Godnatt




I see stars falling every single day

Det känns som att jag inte har mycket att skriva just nu. Jag vill inte berätta om min dag, för liksom, vem bryr sig egentligen?
Jag vill berätta om mina tankar och om vad jag tycker och minns, det finns inget sånt i mig ikväll.
Det enda jag hann reflektera över för ett par timmar sen var att jag väldigt sällan förvånas. Det krävs en hel del innan jag tycker att något är liksom "wow" eller sjukt att det är ett sånt sammanträffande.
Det känns som att sannorlikhetsläran har förstört den där lilla kicken man annars brukar få lite då och då över liknande grejer, men tyvärr inte nu längre.

Aja, ska cykla iväg på ICA nu och köpa toalettpapper för att mitt snart är slut. (Vilket ni ville veta, va?)

Haha oj vilket humör jag är på idag. Shit.

Ha en trevlig kväll i alla fall

Eller vänta. Jag tycker visst en massa. Idag tycker jag att allting är så förfärligt och tragiskt och hemskt. Att unga flickor känner på ett sådant sätt som jag fått läsa om senaste dygnet är så fruktansvärt att jag saknar ord för det. Att de inte tror att de är värda mer än att låta sig förudmjukas gång på gång på gång.

Fruktansvärt.

777 200

Jag ringde och sjukanmälde mig i morse. Nu har jag lovat Ida att jag dyker upp på skolan om en halvtimme. (Mest för att göra henne glad, lektionen jag ska på suger.)(Lite också för att dämpa mitt dåliga samvete, eftersom jag ska på stan sen och byta ett par skor åt Linnea och lämna igen ett örngott som jag inte var nöjd med.)
Det känns som att onsdagar är min sjukis-dag. Tre onsdagar i rad, om inte fler, har jag stannat hemma på förmiddagen. Varför? Det vet jag inte. Kanske för att jag sovit dåligt under helgerna och får ta den lilla "baksmällan" under onsdagen.

Mitt firefox går så otroligt segt just nu. Jag har över 20 flikar öppna för att jag under morgonen insett att bloglovin' verkar vara rätt praktiskt ändå (förlåt Hanna att jag inte lyssnat på dig tidigare), så nu håller jag på att prenumerera på alla bloggar jag tidigare sparat, för att ordna upp lite. En sak som inte märks för andra, men det är något som känns bra på insidan. Ordning alltså.

Nu har jag bråttom, som alltid annars.

Hejdå


P.S. 14 år tillsalu verkar hemsk

Det doftar sharon nu

Jag somnade innan 17.20 idag och sov skönt till 21.02 då jag vaknade av min hosta. Sen dess har jag hunnit läsa Lisas blogg i 2 timmar (nu känns det som att jag känner henne som min egen syster, typ. Men ändå inte. Hennes tankar är söta.), jag har kollat in Berny Pålsson, och tycker att det är lite hemskt att hon verkar ha börjat om igen med drogerna efter en sådan framgång med hennes böcker.
Jag har också hunnit prata
med Hanna
som hatar
att jag skriver
på ett sånt här
sätt
Jag tror att
Challe också
kan hålla med henne
om det


Nu har jag i alla fall kokat te, som ännu är lite för varmt att dricka. Jag köpte doftljus igår och nu doftar hela min lägenhet tropiska söta frukter.
Jag ska bädda om min säng med mina nya lakan och plocka undan lite på golvet. Jag ska också göra i ordning två mackor och tända mina ljus. Sen ska jag bädda ner mig själv bland täcket, filten och alla orangea kuddar och läsa Ormen av Stig Dagerman. (Tipsad av Lisa)


Två trasiga själar blir en

Jag har fått hosta
och nu har jag ont i lungorna
och i ryggen
Igår somnade jag utan täcke
utan att borsta tänderna
och med kläderna på
redan vid elva
Och i morse kunde jag faktiskt
vakna i tid
med mitt mobilalarm

Jag är lite arg bara, för lampan jag köpte på IKEA igår är sned. Jag ringde dit för en stund sedan, och där meddelande tjejen i telefon att jag kunde få reklamera den inom tre år. Det lät bra.
Något som däremot inte var lika bra, var att Halebop-helvetets dyra priser inträdde idag utan att jag visste om det, och telefonisten var väldigt pratsam, och jag var väldigt frågvis. Så vi pratade länge. Och det blev dyrt.



Att kunna stå rakt medan allt annat rasar är styrka

Jag och Fredrik körde hem till Norsjö en sväng idag. Innan vi skulle bege oss av igen så letade jag igenom mina gamla böcker. Där hittade jag anteckningsböcker sen förr.
En del texter är ganska fina, men en del sticker till och svider och får mig att tänka tillbaka på alla de känslor jag hade som fått ta plats över de randiga arken.
Jag har valt att ändra lite på några av dem, men meningen bakom det hela finns kvar.

Ett trasigt fotografi ligger
slängt på golvet
Föreställer en kommande version
av dig
Hon går förbi
Hon ser dig liggandes
trasig på golvet
Kanske har hon äntligen
slutat bry sig

Tegelstenar
Sluta skrika
Lampan bländar mig
och jag fryser
Jag orkar inte längre
dessa tomma ord
Förstår ingenting
Vad tänker du på?
Sluta kasta tegelstenar på mig
Det är kallt ute nu
och jag fryser
Håll min hand
Hårt
Länge

Till Johan
Du tittar upp och ler
och ser ner igen
Du hör de tassande
små kattfötterna
smyga inpå
En vägg som alltid
finns där
Som alltid går att
luta sig mot
Ett ställe att andas vid
Någon att andas med
i all tystnad
Leendet
Ögonen
Som om de vore till mig
Tassandet igen
De smyger sig bortåt
Men vet
att de alltid
kan komma tillbaka

Jag drar täcket över huduvet för att han ska se mig.
Men mest drar jag det över mig för att jag tycker jag är ful.

Jävla, jävla pappa
Jag är så rädd
att jag är precis som du

De flesta, ser jag nu, vekar vara ifrån hösten -08.

Nu ska jag försöka sova lite
innan jag och Ida stiger upp imorgon
och åker med klassen till IKEA.

Godnatt

17.53



Bråttom
Om tio minuter ska vi vara hos Fredde. Jag har inte ens duschat, och det tar en halvtimme att köra dit.
Fan.

Aldrig någonsin ett till nyårslöfte

Har ni tänkt på det här någon gång? Att man ofta säger att det som varit inte räknas längre på samma sätt, att det är nuet som räknas och bla bla.
Jag läste i en bok där en kille tyckte tvärtom, och det fastnade som hos mig. Han sa att det som varit, det räknas mest, eftersom det varat längst. Det som är imorgon räknas inte alls, eftersom det inte hänt, och det som händer nu har inte hänt så lång stund. Så det för tio år sedan, ja, det har ju varit i tio år, och därför räknas det mest.


Fredriks gullemisse. ♥
Dock så har han vassa klor, och han verkar tycka att det är underhållande att klösa mina händer med dem.


Min dator förgiftar mig

Jag borde ju egentligen läsa fysik
men istället sitter jag och letar igenom
en massa gamla bilder

Här är en som jag nyss redigerat
En av mina favoriter, skulle jag tro



Eller är den,
som är två inlägg ner,
finare?

Strings and stripes

Jag vill ha Stockholm
Helst nu med detsamma
Sitta på ett café och fika
tillsammans med Lisa och Jeanette
Jag vill låta mig inspireras
av deras ord och fina berättelser
Som varenda dag får mig att vilja
bli något större
i mina egna ögon
än vad jag tror att jag egentligen är

Tills dess måste jag lära mig dricka kaffe
eller så duger kanske te lika bra
i den miljö jag vill befinna mig i
hela tiden
nu för tiden



Bad Kids

Jag tror att min hyresvärd har sänkt temperaturen
på mina element
Fastän jag har på trean (brukar ha på tvåan)
så sitter jag här och fryser
Och elementet
det är inte det minsta varmt

Och jag funderar
på hur det gick på matten idag
Jag fick veta
att jag fick bra betyg i filosofi
i alla fall
Nu har jag bara fysiken kvar
och svenskan, som jag måste skriva

Men nu har jag i alla fall tid
till att fotografera
och skriva
och städa, som verkligen behövs

Och jag tror att jag ska köpa mig
ett par lila strumpbyxor
Enda nackdelen är att de går sönder
så fort en nagel råkar fastna
eller att man sitter på en ohyvlad bänk


Låt inget komma emellan

Just nu vill jag
mer än allt
ta med mig kameran
och gå ut och fota
Hitta föremål och ljus som bildar fina motiv
till en bild
som jag kan bli nöjd över

Men jag har måsten
som ligger i vägen
Jag ska räkna och räkna och räkna
tills dess att allt verkar sitta
Och imorgon ska jag
till skolan och bevisa
allt jag kan
för att få det hela bekräftat
med ett par fjuttiga bokstäver
i hörnet av ett pappersark
Ett sorts bevis
på att mina tankar
fungerar som förväntat

Är det inte lite lustigt?


Jag saknar så mycket av det som fanns

Det var längesen jag grät sist
Jag kan nästan inte komma ihåg
men jag minns i alla fall
att det var längesen
Det var skönt
Utan att jag märkte det
var mina kinder alldeles våta

Och nu är det nära igen
Att ett par bilder och några ord
kan beröra så fint
Att meningen bakom
betyder så mycket mer
än vad någon annan ser

Tack


Istället för

Sitter på Freddes rum medan han byter till sommardäck
Igår skrev jag klart filosofiuppgiften
äntligen
och igår kväll hade jag så sjukt dåligt samvete
för att jag inte var hemma och pluggade
Men varför? Jag har ju inte ens läxor
Känslan av att vara läxfri har jag inte känt av på
kanske ett och ett halvt år
Lite obehagligt, för fritt på något sätt
Men det glömmer jag snabbt
för jag har andra, finare saker
att tänka på just nu


Trötthet

Jag vill verkligen sova mer än allt just nu
men jag har gjort te och mackor så att jag ska kunna hålla mig vaken
en liten bit till
I natt måste jag bli klar
för jag har skjutit på det på tok för länge nu

Jag har dessutom blivit överkänslig
eller allergisk
mot pollen
Och mina ögon svider och klias
och mitt huvud
är så tungt

Godnatt på er





whatever they say

Allt är så fint just nu
Det känns som att jag ser världen
med helt andra ögon
än för bara två veckor sedan
Ingenting tynger
inget belastar
Jag mår bra, och det känns
verkligen överallt i mig

Är det kanske vårkänslor
som smygit sig inpå?

Madeline (Madeleine?): Jag bor nästan 9 mil ifrån skolan, och bor man mer än 4(?) mil ifrån så får man inackorderingstillägg, och med hjälp av det, och underhållsbidrag, så har "jag" råd med egen lägenhet. Den är inte särskilt dyr heller, den ligger på 1950:-, om jag inte minns fel.


Så där såg jag ut för ganska precis ett år sedan (minus 3 dagar.)

Sov gott

RSS 2.0