Att se Khoma var bland det vackraste jag någonsin varit med om. Känslan jag hade var på långa vägar oslagbar och allt var så otroligt mäktigt.

Vi sjöng falskt till utan att kunna all text.
Fällde ihop paraplyt och lät dropparna fukta ner vårat hår och få sminket att rinna.
Den här killen gjorde min kväll. (Och givetvis Angelica, Krille, Johannes och Stolen Deer också.)

Nu drar jag till Hemavan för att tillbringa helgen med Hanna.

Jag har ingenting vettigt att skriva.

Jag försöker igen på att sälja min kamera, och imorgon åker jag iväg till Norsjö.



Jag kommer på mig själv med att vara fientligt inställd mot alkohol. Under hela mitt liv har jag hatat det. Det är vätskans fel, precis allting.
Men nu är det ju så att det faktiskt finns personer som lyckas hantera det, och som också blir glada utav det. Jag tror att jag aldrig riktigt greppat det där. För mig så känns det som att folk använder det för att kunna stänga av och fly verklighetens problem. Kunna sova. Kunna slippa ångesten för ett tag.
Jag tror att jag har fel, men vad har jag att säga till om när jag aldrig testat? Jag är nog rädd.

Aldrig har staden varit så trasig som i natt och jag sover bort hela dagarna.
Gropiga fingertoppar från diskvattnet och jag tror att det behövs skuras. Hundra moralfrågor i mitt huvud och svaren finns inte.
Olja och smuts på händerna efter en lagad punktering och nu fungerar den igen. Tänka sig vilket handikapp en trasig cykel kan orska.
Liksom igår, och sedan tappa bort sig och gå fel i en timma. När vi kom fram så var vi faktiskt bara en korsning ifrån där vi började gå.
Jordgubbar, skrattande småkusiner och ingen kamera.


Den här växten är från november -92, och den blommar än. Rätt fint faktiskt.

Nu ska jag iväg och träffa folk och glömma bort allt det jobbiga ett tag. Det som svider men samtidigt är fint. Och det är jobbigt när jag vet att du läser det här.

Foto: Ane

Det känns tomt utan min kamera. Naket och ynkligt. Jag är inte riktigt van, och nu har jag egentligen ingen aning om vad jag ska skaffa för ny.

Jag har också lyckats tappa bort blocket där jag kladdar till min novell. Var ska jag ta vägen?

Myggbetten på mina tår är nog allra värst. Det går inte riktigt att klia där. Men jag får väl lov att tänka att myggbett, de är en del av sommaren.

Jag ser bara den fina fonten på texten på min dator. Tittar jag in min blogg från någon annas så ser den bara ful ut. Måste nog ändra den imorgon eller så. Och klippa gräset hos 83-åringarna. Och fara ut och springa, och kanske fota lite. Eller vad var det. Sola? I så fall med huvudet bakom en bok. Annars är det rätt trist.




Bilderna här orsakade ungefär 50 myggbett (om inte fler), på mina stackars fötter och vrister. Men det kanske de är värda.

Okej, nu har jag photoshop igen. MEN jag har borta min kamerasladd. Det gör mig arg, för bilderna jag tog i förrgår vill jag kunna titta närmare på än bara genom en liten skärm på kameran. Jag hoppas innerligt att jag har den i Norsjö, annars får jag nog lov att köpa en ny. På tal om det, jag funderar på att sälja den kamera jag har och köpa en annan, igen. Vi får se vad det blir av den saken. (Någon nu som är intresserad? Det är en Sony A350i.)

...är hemma i Norsjö nu, sladden var här. Så:

Kyssar och tysthet
Inte innanför
men runtom
Inuti sjunger det
Sången är vacker
men obekant

I Burträsk satt några fina flickor och jag på en brygga. Tyckte sen att det blev för myggigt och gick tillbaka. Suttit med tända ljus i timmar på verandan och pratat. Skrattat, förklarat och tänkt. Märkte att det börjat regna. Lyssnade till det lugna smattrandet mot taket. Fukt i sandalerna som stått framme, och nu en välkomnande säng.

Trasig lampa på toaletten. Mitt i natten, nästan morgon. Näsblod som aldrig slutar.
Två skratt som inte heller går att få stopp på. Konstigt, riktigt konstigt, men lite underbart.

Sov gott.

Hans hand i min. En kittlande känsla som inte vill gå över. Det får den ändå inte göra. Det är verkligt nu, men jag har fortfarande svårt att förstå.

Det regnar här. Jag gick nyss ut i det och lät dropparna träffa min lila tröja och det var så skönt.
Tankarna runt allting annat försvann, och jag glömde nästan bort att det faktiskt är tid att sova. Ett uppvaknande kvar bara.


Gillar egentligen inte att låna bilder, och nu har jag ingen källa heller. Det är någon bild som Challe skickade, men den är så otroligt fin, så jag lånar den ändå.

Godnatt.

(Och du som undrade: Jag skriver en novell till svenska A. Jag har dock uppskjutet kursavslut, så att jag gör klart vissa uppgifter nu i sommar istället. Den handlar om en tjej som befinner sig ute på en gård, hon tar ihjäl små djur som representerar olika personer. Är inte klar än, men jag hoppas att den blir det snart. Skulle kunna lägga upp den här sen, om ni vill läsa. (?))