Låt inget komma emellan

Just nu vill jag
mer än allt
ta med mig kameran
och gå ut och fota
Hitta föremål och ljus som bildar fina motiv
till en bild
som jag kan bli nöjd över

Men jag har måsten
som ligger i vägen
Jag ska räkna och räkna och räkna
tills dess att allt verkar sitta
Och imorgon ska jag
till skolan och bevisa
allt jag kan
för att få det hela bekräftat
med ett par fjuttiga bokstäver
i hörnet av ett pappersark
Ett sorts bevis
på att mina tankar
fungerar som förväntat

Är det inte lite lustigt?

Man kan ju inte tvinga fram nåt men ibland är det jätte bra att skynda långsamt ;)

Det kan ju tänkas att han känner precis som dig? :)

Saker kan växa fram och en dag kanske du vaknar upp och undrar hur du någonsin klarat dig utan honom? Och om det inte är så så fyller han ju en funktion just nu och just nu är ju allt vi har :) (Och vi lever ju bara en gång så det är bäst o se till att man lyckas göra så många misstag som möjligt och lära oss allt vi kan lära oss, right?)



kram