Uh

Orka. Gick och grät ut hos kuratorn idag, förstår allting men jag har ingenting över för mig själv.

Kram världen, Lovisa


cherrycherrycherrycherrycherry (uh)

Trippar på tå
orkar inte

Är sjuk
och less
på att alltid be om ursäkt

Isolering
Blir nog hemma imorgon
Hostar och har ont överallt
Ångest? Nej. Har inte tänkt analysera så jävla mycket
Ändå gör jag det, borde sluta

(Tack för i helgen i alla fall, ni fina. Jag var verkligen lycklig, och det sitter kvar. Ska nog tänka på det litegrann istället och försöka sova. Godnatt.)

whatever

Längesen jag mådde så här dåligt. Har gråtit igenom hela dagen och mina välsorterade lådor har tömts ut i en hög där jag inte längre kan hitta vad som bråkar.
Jag säger dumma saker och tar inte in vad folk säger till mig. Mest troligt ser det väl ut precis som vanligt, men just nu är det jobbigt inuti.

the naked desperation

Godis sen igår, lite ljudbok och tre filtar. Snart kanske jag slutar frysa och kommer över alla dåliga tankar.
Eller dåliga tankar, det är mer något trassel som jag inte riktigt kan hitta någon ände på. Godnatt.

nuet

Är det så att vi inte längre känner till varandra? Vi ser oss, men vi håller tyst. Kanske är det så att vi faktiskt vill tala med varann, men att vi inte längre törs och kan, på grund av ett par skitiga principer.

Glömmer vi bort varandra så lätt?

Torrpastellen är alldeles snart färdig. Har sovit 2 timmar i natt. Och diskat alldeles nyss.

aaaaah

Jag mår bra, jag mår bra, jag mår bra, jag mår bra, jag mår bra. Mår jag bra?
Ja, låt mig inte inbilla mig själv något annat. Sluta.
Jäkla dag.

äsch

Kvällen blev rätt trist, och nu sitter jag här på mitt golv, återigen.

as the sun dies

Sitter på golvet och dricker juice direkt ur paketet.
Fyra packade väskor står bredvid mig, och jag missade bussen hem.
Blev arg och försökte lifta, och papperspåsen med presenter i gick sönder mer och mer. Till slut så låg allt på backen och efter en halvtimme i kylan, med en bultande tumme, gick jag hem och grät lite. Tog sedan ut juicen ur kylen och satte mig på golvet, och här har jag suttit i över en timme nu.

Jag låter inte kvällen bli dålig för det, vi ska hänga några stycken och vara glada för att Krille är hemkommen från Norge i behåll.
Deppmolnet är lite oroligt, men ikväll ska jag inte låta det förstöra.

Fikade förut idag med Klaris, Jaz och Felix. Lite snabbt, lite fint.

ät något vettigt

Mitt internet krånglar ut och in, jag tror jag ger upp för kvällen nu och äter middag istället. Rita lite och skriva en novellanalys. Enkel, lite halvdyster måndag.

fear no darkness, promised child

Motvind och jag blinkar förtvivlat mot snön som ikväll känts mer som grus.
Jag gick upp och blev bjuden på fika hos mina hyresvärdar efter teatern. Där insåg jag att jag nog mest bara ska vara tacksam. Att jag inte klarar matten, vad gör det? Jag är trots allt vid liv.
Jag glömmer så snabbt bort att jag varit sjuk, och när jag gör det så mår jag direkt dåligt igen.

Mamma ringer mig och pratar om självkänsla och julklappar. Jag finns nog kvar ändå. Alltid hos henne.
På söndag blir vi bjudna av AA på julfika och efter det ska vi på möte.
Kanske längtar jag lite efter julen ändå, nu när den närmar sig. Jag har väl mest gått runt med oron i magen om hur det kommer att se ut den här gången. Kommer han att komma dit full i år igen?
Reservplaner.

Godnatt på er.


(Nya sängkläder från H&M)

resan ska vara halva nöjet

Har varit lite ledsen idag, ändå. Jag fixade inte matten och jag vill ge upp så många planer.

Bla bla, motivation. Jag ska snart iväg på en teaterföreställning och nu syns snart mitt köksbord igen. Jag känner mig tom och fylld av ångest och gråt men ingenting vill ut. Så mycket upprepningar och jag som tänkt vara glad. Usch.


Vänskap är kravlöst. Det är bra.

löfte i december;

Nu ska jag må bra resten av året.
Ödmjukhet, öppet sinnelag, vänner. Jag har inte alls tänkt må dåligt mer. Inte nu i varje fall.
(Låt mig bara ledsna i kväll, imorgon är jag återställd).


Lilla orosfågel, vad har du för dig?

Jag kan inte låta bli att le, men mina gamla vanor spräcker så snabbt den där bubblan som jag så länge väntat på. Jag har tidspress igen och jag har känslor som jag inte riktigt rår på. Ett litet "hej" får mig till tårar lika snabbt som avsaknaden får mig på så otroligt jobbigt humör. Tur att jag har Sandra ibland som jag kan lasta av lite tårar på.

Godnatt.

betydelselös, tydligen

Han ringer och är full
han vill bry sig om mig
vill veta hur jag har det i skolan
Varför inte när han är nykter?
Han säger att han inte vågar
Han säger
att det är nu han vill prata
att det är viktigt
Jag skäller och är arg
det bryts och jag gråter

Gråter över hur sorglig han är
Gråter för att mina syskon
precis förlåtit honom
börjat vara där igen
och mest troligt fått upp hoppet för honom

Jag har ont i huvudet för allt innanför och hela världen känns värdelös. Sömn är värdelöst.
Jag är arg för att någon så snabbt kan bryta ner mig, ta all glädje ifrån mig och försöker få mig att tycka synd om honom. Det är det inte.

Jag tröstar mig själv med mewithoutyou och ska försöka sova en stund trots allt.

Och där är jag som kommit bort

I natt brann min lägenhet. Jag fick panik och visste inte alls vilka saker jag skulle rädda ifrån lågorna. Det slutade med att jag bar ut min kamera och kalender, sedan vaknade jag.
Och jag har sovit förbi mattelektionen, kuratortiden och idrotten, och där tar dagen slut.
Ångest för att jag än en gång sovit över så viktiga saker, och det tutar upptaget i kuratorns telefon. Vad ska hon tro?

Jag flyttade om lite i min lägenhet igår och stal färg från ett förråd och målade över några fäckar på väggen som nu blev synlig. Det blev bra, men det är fortfarande ångestladdat. Kanske ska jag göra mig av med allt det plommonfärgade.

Ångestlåt.
Plåsterlåt.

beautiful tango, beautiful stranger. sweet music

En granne som virvlar fram och tillbaka. Snabbt och hon hinner inte riktigt med.
Jaha, då äter jag själv ikväll. Sen ska jag till pappa med böcker, kanske att han förstår om han läser rätt. Kanske gör jag fel som vill hjälpa och tro direkt han gör något åt rätt håll. Kanske borde jag veta att det här har hänt förut, varför är det annorlunda just den här gången? Kanske krossas jag igen och gråter och hatar, kanske kan han friskna till.
Jag hoppas nog för mycket, kan någon lära mig hur man kopplar av alla känslor för någon man älskar?

Låter asfalten vara tyst

Ångest och kuratorprat. Allvarligt, måste skynda.
Orkar inte längre stressa. Pressad tid, tidspress, ångest. Ångest.
Prestera mer, prestera bättre. Jag klarar allting, jag klarar ingenting. Inte längre, aldrig någonsin.

Jag har inte tänkt vara ledsen längre, inget illamående och inga fler avvikelser. Det blir min död annars.

Under this grey sky

Nu har jag presterat bra igen, men vad spelar det för roll om mitt mående är åt helvete?
Cyklade iväg på ännu ett möte idag, mådde toppen där, men på väg hem så kom alla demoner tillbaka. De äter upp det lilla goda jag har, besudlar och förpestar det som är fint och lämnar skräpet efter sig, i mig. Ett svart litet monster som sitter på insidan och äter, det med.

Jag tror jag missade när jag kraschlandade. Någon som kan berätta?

(Eller möjligtvis berätta något fint som får mig på glada tankar igen.)

-

Jävla, jävla pappa.

Tidigare inlägg
RSS 2.0