Promenerar mitt i natten för att stimulera tankarna. Inga bilar syns till och det är lite lättare att andas då allt är tyst. Precis innan jag går in så stannar jag till och tittar upp, det känns avlägset, men ännu längre bort känns det att vi är ensamma.
Allt det stora, det mörka. Tomt på liv kan det inte vara. Tänker jag så känns det mindre väsentligt att mina fötter sticks för att de nyss varit kalla, och att mitt draperifäste gått sönder.

Ikväll har de finaste varit här på tekväll, som ett avslut på året, och de lämnar så mycket glädje kvar här nere i källaren. Ida ligger och sover i min säng och jag försöker städa för att om ett par timmar bege mig till Norsjö och sedan ner till Järvsö ett par dagar.


(Amanda, du får de andra bilderna sen. Jag tror det blir bäst så.)

Uppesittarkväll med osäkerhet och julklappstävling. Godis alla dagar och fler julklappar.
Nya draperier, mörkt olivgröna, en drusch- och en fruktkorg, och en skrivbok med kvistar på.
Tårar över matteboken på juldagen, arg för att det är så svårt att förstå. Så svårt för de andra att förstå, vad som är svårt egentligen.
Sena kvällar med kortspel och Sequense, film och hem till Norsjö ett par timmar. Att trösta sin syster och uppmuntra sin broder. Snart kommer han hit och ser film.
Utekväll igår med vänner och orangea ben på väg hem, frusna ben på väg hem. Direkt under täcket och ikväll var vi på bio. Rodnad i min lilla hall, och en massa onödiga ord.

Idag bjöd jag pappa på lunch, och det är väl ungefär vad jag varit med om de senaste dagarna.

Kvällen blev rätt trist, och nu sitter jag här på mitt golv, återigen.

Sitter på golvet och dricker juice direkt ur paketet.
Fyra packade väskor står bredvid mig, och jag missade bussen hem.
Blev arg och försökte lifta, och papperspåsen med presenter i gick sönder mer och mer. Till slut så låg allt på backen och efter en halvtimme i kylan, med en bultande tumme, gick jag hem och grät lite. Tog sedan ut juicen ur kylen och satte mig på golvet, och här har jag suttit i över en timme nu.

Jag låter inte kvällen bli dålig för det, vi ska hänga några stycken och vara glada för att Krille är hemkommen från Norge i behåll.
Deppmolnet är lite oroligt, men ikväll ska jag inte låta det förstöra.

Fikade förut idag med Klaris, Jaz och Felix. Lite snabbt, lite fint.

Idag har jag hunnit alldeles för lite. Kommer nog sitta uppe ett tag till för att hinna redigera lite av bilderna på Mimmie som jag fotade redan i höstas. Tänka sig vad tiden går fort, och vad lite man får gjort när ångesten kommer över.


(En av mina favoritbilder på henne.)

Idag råkade jag skära upp mitt nagelband och alldeles nyss råkade jag spilla trocadero över min kamera.
Imorgon ska jag köpa en blixt, jag har saknat att ha det i över fyra månader nu.

Mitt internet krånglar ut och in, jag tror jag ger upp för kvällen nu och äter middag istället. Rita lite och skriva en novellanalys. Enkel, lite halvdyster måndag.

Finaste helgen med finaste vännerna
Att allt mörkt
så plötsligt
kan vända och bli så otroligt fint
att man nästan tåras av hur
fin världen egentligen är
För visst är livet mer som en värld?
Ständig rörelse över en yta
Jag har svårt att tro på tid
Allt är bara ord, ord, ord och saker man ser
Saker vi hör från små pojkars munnar
Men jag tror att ingenting fortsätter
och ingenting går framåt
Vi är helt enkelt
Alltid

Snart kommer mamma och Linnéa hit, förmodligen innan jag ens hunnit vakna. Klockan blev sent så snabbt i natt.

Motvind och jag blinkar förtvivlat mot snön som ikväll känts mer som grus.
Jag gick upp och blev bjuden på fika hos mina hyresvärdar efter teatern. Där insåg jag att jag nog mest bara ska vara tacksam. Att jag inte klarar matten, vad gör det? Jag är trots allt vid liv.
Jag glömmer så snabbt bort att jag varit sjuk, och när jag gör det så mår jag direkt dåligt igen.

Mamma ringer mig och pratar om självkänsla och julklappar. Jag finns nog kvar ändå. Alltid hos henne.
På söndag blir vi bjudna av AA på julfika och efter det ska vi på möte.
Kanske längtar jag lite efter julen ändå, nu när den närmar sig. Jag har väl mest gått runt med oron i magen om hur det kommer att se ut den här gången. Kommer han att komma dit full i år igen?
Reservplaner.

Godnatt på er.


(Nya sängkläder från H&M)

Har varit lite ledsen idag, ändå. Jag fixade inte matten och jag vill ge upp så många planer.

Bla bla, motivation. Jag ska snart iväg på en teaterföreställning och nu syns snart mitt köksbord igen. Jag känner mig tom och fylld av ångest och gråt men ingenting vill ut. Så mycket upprepningar och jag som tänkt vara glad. Usch.


Vänskap är kravlöst. Det är bra.

Nu ska jag må bra resten av året.
Ödmjukhet, öppet sinnelag, vänner. Jag har inte alls tänkt må dåligt mer. Inte nu i varje fall.
(Låt mig bara ledsna i kväll, imorgon är jag återställd).

Jag kan inte låta bli att le, men mina gamla vanor spräcker så snabbt den där bubblan som jag så länge väntat på. Jag har tidspress igen och jag har känslor som jag inte riktigt rår på. Ett litet "hej" får mig till tårar lika snabbt som avsaknaden får mig på så otroligt jobbigt humör. Tur att jag har Sandra ibland som jag kan lasta av lite tårar på.

Godnatt.

1. Oväntat besök av lillebror i fredags
2. Torrpastellen som aldrig vill bli färdig
3. Sandra och Timothy

Tisdagar är kanske inte så värdelösa trots allt.

Jag smsar Lisa febrilt och vi bestämmer oss för att vi inte ska överanalysera den här gången.



Tack för alla så otroligt fina kommentarer. Håll ut lite till bara, jag svarar när tiden tillåter mig.

Klaris bjuder mig på middag halv fem och jag kommer sent. Hon får mig att längta till kallare tider någon gång nästa år med Bob Hund och Håkan Hellström uppträdandes i grannstaden. Då känns ett matteprov och ett kemiprov inte så värst stort längre. Efter det jul och nyår och lite vila.

Kom igen.

Jag orkar inte tänka på julklappar
och prov och att jag borde hinna skriva ett par rader här
Jag vet inte längre hur man prioriterar
och stressen klättrar längs min ryggrad
Jag ska läsa Långsamhetens lov och hoppas på att den lär mig något om att inte missa livet.

Så himla fint;



Godnatt.

Vad är egentligen ångest?



Och jag hatar hur ni beter er
och jag hatar att jag över huvud taget bryr mig
usch