Allting blir så svårt när man själv inte duger

Utanför smattrade regnet och de tunga dropparna fick blommorna i rabatten att ge vika. Det blåste ordentligt, den gamla tvätten som hängde på linan mellan de två björkarna höll på att dras iväg med vinden.

Det är för mycket som saknas. Eller tvärt om, det är för mycket som finns där. Inga krav, men fortfarande ögon som ser. Det är jag som ställer kraven och pressen, men jag klarar det inte själv. Eller så klarar jag det själv, men jag är inte själv, och därför går det inte.
Det blir så fel, och jag känner att jag inte kan koppla av som jag vill. Jag känner mig obekväm.
Jag tror jag måste städa.

det hppas jag också :d

jag vet hur det är.. jag brukar sätta mig med kaffe eller te, pusta ut och värma händerna och tänka "det här klarar jag"

sv: eller hur !

Du behöver inte klara det själv, även om det känns så kramar

äsch, inte behöver du städa! =]

(Att jag går sönder alldeles för lätt) :)

Grymt vacker bild! I like it!