Sticker ut och jobbaaaaaaaar


Kommentarer
Postat av: klarr

den där kattbilden var nog den finaste bilden jag sett på år och dar!

2011-06-20 @ 09:13:48
URL: http://claritypolarity.blogg.se/
Postat av: lisa

så himla fint!

2011-06-21 @ 23:11:43
URL: http://popflickan.blogg.se/
Postat av: agnes

åh så galet fint.



(och förlåt förresten, för att jag har varit genomusel på att kommentera. men jag läser alltidalltid. puss)

2011-06-25 @ 01:40:50
URL: http://jubelidiot.devote.se
Postat av: Jennie

underbara bilder

2011-07-01 @ 23:25:08
URL: http://doublevision.spotlife.se
Postat av: Fredrik

Jag tycker om din senaste bild på Facebook. Publicera den här. Powergirl.

2011-07-02 @ 21:51:18
Postat av: Jennie

SV ; i blogg nummer 2 [egentligen 5] ska jag skriva ärligt och strunta i allt vad statistik innebär. det är så planen är. för jag är så trött på alla krav och att läsa alla andras bloggar och tänka "åh, varför är inte jag så."

2011-07-03 @ 17:39:23
URL: http://doublevision.spotlife.se
Postat av: MEULLERPHOTO

Hej!

Tack för din kommentar! Det är intressant att höra att det faktiskt finns andra som varit med om samma sak, eftersom när läkare inte kan hjälpa en och knappt tror på en börjar man nästan själv tro att man bara inbillar sig smärtan. Men härligt att höra att det blivit bättre för dig!

Ja visst är det konstigt att man kan koppla så mycket småsaker till sjukdomstiden. Du skriver att du inte fixar äppeljuice och pannkaka, jag känner precis samma sak fast med en viss slags glass, schampoo och parfym (den parfymen är seriöst ångest på flaska!)

Men tänkte bara höra, vad var det för tabletter du fick? Och hur kom läkare fram till hur de skulle hjälpa dig?



Kramar

2011-07-11 @ 20:06:26
URL: http://meullerphoto.blogg.se/
Postat av: Elina

sv

Din text berör, för jag tror inte nån under de här två orden har riktigt förstått även fast de försökt. Du skriver om känslorna, som är precis samma som jag också haft! Speciellt det du skriver om koncentrationen och ångesten vid press (och stress). Efter jag blev sjuk försvann också mitt minne. Har helt värdelöst närminne, vilket har blivit en stort problem i skolan! Och det är ju liksom ett problem som inte syns, vilket gör att det blir så grymt lätt för folk att bara säga "ja men försök lite till så går det nog". Till slut tror man ju på det själv, och känner sig bara dålig över att man inte klarar av sånt man gjort tidigare. Precis efter jag var sjuk kände jag inte igen ansikten, inte ens på folk jag faktiskt kände. Mitt lokalsinne var borta så jag kunde inte ens koppla hur badrummet låg i förhållande till köket, och skolan var ju en helt ny plats där jag inte hittade till klassrum eller skåp. Men fick efter ca ett halvår/år komma till ett rehabiliteringscenter i Uppsala där de utredde både koncentrationssvårigheter, minne m.m vilket man nog kan säga varit min räddning när det gäller skolan! En specielpedagog kom och pratade med lärarna och informerade säkert tre gånger tills de fattade (för fortfarande var det lärare som tyckte jag skulle "försöka lite till".) Så ja. Det var väl så det ordnade sig med skolan. Jag förstår hur du tänker när du inte ville be om starkare tabetter, fick också citodon utskrivet efter en ryggmärgstappning och de om något är starka tabletter! Efter alla mediciner jag gått på kan jag tragiskt nog fatta varför folk blir beroende! :P Men hur löste sig allt? Började de till sist fatta att det inte var av bara lathet du inte fixade det? Men tillbaka till mediciner. Jag har väl testat det mesta. Mot depression har jag ätit Citalopram, cipralex och tryptizol. Tryptizolen ska då också hjälpa mot huvudvärk men det enda den gjort är att göra mig så trött att jag somnar precis vart som helst, så håller på att trappa ut den. Sen har jag fått pronaxen, nån annan slags smärtstillande som jag inte mins namnet på, citadon. Mot koncentrationen fick jag Ritalin och concerta (som bara gjorde mig så hypad att jag inte kunde sitta still. De tabletterna är ju egentligen mot adhd, som jag inte har, men läkaren trodde det skulle hjälpa mot koncentrationssvårigheterna som kom efter hjärnhinne-hjärninflammationen). Hm, har ätit fler tabletter jag inte minns namnet på, men smo inte funkade. Så nu står jag väl mest här utan mediciner. De ringde från neurologen nu idag och sa att de inte kunde göra mer för mig, att jag helt enkelt måste lära mig acceptera smärtan och det känns just nu som ett milslångt kliv bakåt. Detta blev väl inte en kommentar, det blev långt brev som jag inte orkar läsa igenom haha x) Ta hand om dig! Kramar

2011-07-13 @ 22:50:30
URL: http://meullerphoto.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0