Hon fifflade med nycklarna för att få fram den rätta och snabbt vred hon om i låset så att det klickade till. Äntligen hade hon lärt sig vilket håll som var det rätta. I trapphuset doftade det nylagad mat, mest troligt köttfärsbiff med lök. Ute luktade det sommar. Nyklippt gräs och blommande syrener.
Hon hade bråttom nu, redan fem minuter sen. In med den andra nyckeln i låset och vrida om. Upp på sadeln, ut på grusgången och sedan ut på gatan. En liten vägreparation i slutet av gatan och hon försökte undvika hålen i marken samtidigt som hon ökade farten. Efter åtta minuters cyklande i mestadels uppförsbackar så klev hon av och parkerade utanför det lilla källarfönstret.
Bara tretton minuter sen, men det gjorde inget. Hon ursäktade sig då hon kom in och satte sig tillrätta i skinnsoffan och började lyssna.

Jag vet inte riktigt. Jag behövde mötet idag, men det blev kort, och mycket lyssnande.
Vi var inte fler än tre, men jag tog inte för mig mer än tio minuter, och inte den tredje heller. Istället satt jag och lyssnade på den andra deltagarens historia om hennes uppväxt och all misshandel. Det var hemskt, men det var inte riktigt det jag behövde höra ikväll. Men jag är i alla fall tacksam för min lindriga uppväxt då jag sitter där och jämför. Det är fel, men jag gör det. Lite tacksammare blir man ju.

Och igår sov jag över hos pappa, fastän inte planerna var så. Det var tre år sedan sist, men nu var det annars. Nu var det gamla pappa, gamla trygga pappa som gillar att prata med mig om matematik. Som vill visa mig bilder, berätta om gamla minnen och säga att Lilla Plupp hälsar till mig då de pratar i telefon.
Vi fikade både i går och i morse. Åt mackor med ost på och drack te. Vi såg CSI och gjorde upp varsin hypotes, som alltid förut, och vi konstaterade att det var smartare att jag fick mig lite sömn innan provet i morse, än att jag repeterade och löste uppgifter hela natten.

Godnatt