Torsdag förut

I torsdags var jag ute och sprang (!!!), och i slutet skyndade jag mig för att hinna till ICA för att fylla på min mobil. Jag var alltså helt slut när jag kom fram till cykeln, och trots det så cyklade jag järnet till affären - och blev en minut sen.
Jag tittade in genom rutan och såg en kvinna sitta där, så jag knackade och gestikulerade med handen att jag bara skulle köpa en sak. Hon skakade snobbigt på huvudet och jag sköt henne mentalt till döds. Cyklade sedan hem för att hämta mina andra jacka där mina lösa pengar låg (hade bara ICA-kortet med mig innan), så att jag skulle kunna köpa påfyllning på macken istället.
När jag kommer hem är dörren låst, och jag vet att min brorsa nyss kommit hem. Varför skulle han ha låst? Jag knackade på och fick inget svar, så då gick jag runt huset och knackade på hans källarfönster, rätt länge. Gick sen tillbaka till ytterdörren och tänkte att "fan, han är inte hemma, vad gör jag nu utan nyckel?". Ringde till honom istället, fastän jag inte hade många kronor kvar på min mobil, och frågade var han höll hus.
"Nere? Jag spelar, kan inte svara om du knackar då!"
Jag: "Alltså! Kom och lås upp!"
Lucas: "Va? Jag har inte låst?"
Jag: "Nähe, kanske katterna som råkat göra det då? Kom bara upp!"
Lucas: "Jaja..."
När han kommer några minuter senare så känner jag att mitt humör inte var riktigt på topp längre, samtidigt som jag fortfarande slut efter rundan i skogen, så när han gått ner på sitt rum igen så sätter jag mig på sofflocket och tycker otroligt synd om mig själv. Och dessutom hade ju Lucas ätit upp mitt äpple som jag köpt dagen innan, och det gjorde inte saken bättre. Efter ett tag plockade jag i alla fall fram pengarna ur jackfickan och började cykla mot macken därefter. Gissa vem jag möter på vägen dit ropandes ett överglatt "HEJ!!"?
Jo, den jävla expediten på ICA som inte släppt in mig.

Då hatade jag världen ännu mer.

Kommentarer
Postat av: Lisa

Usch och fy för ICA tanter.



(Va fint o prata lite med dig och din dialekt är jätte söt, så du vet det.) ♥

2010-06-19 @ 23:56:16
URL: http://artvsfashion.blogg.se/
Postat av: Frida

Sv: jag kommer helt klart komma över det. men efter 3-4 år tillsammans med en annan människa så är det inte bara att glömma och gåvidare. Det tar, tyvärr, den tid det tar. Tusen tack för all uppmuntran! Den uppskattas verkligen. Kram

2010-06-20 @ 15:18:21
URL: http://iliveforthememories.blogg.se/
Postat av: Carro

Tack sötadu. Vad kul att du gillar bilden! :)

2010-06-22 @ 21:17:04
URL: http://clundstrom.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0