Min orm (egentligen lucas) slingrar sig över tangentbordet och ner på madrassen. Ibland hinner jag inte med, och vips har han hunnit bort under täcker som ligger en meter ifrån. Han kittlar så fint och det känns som de lenaste fingrar som drar genom håret i nacken.

Jag ska försöka skriva klart min novell, jag har så mycket inspiration nu som singlar ovanför mig. Det gäller bara att plocka ner de rätta orden vid rätt tillfälle. När som helst går inte, för om något är tvång så fungerar inte jag.