13.28

Att någon kan sätta
ett sådant avtryck
på en kort, kort tid
är för mig ofattbart

Jag kan inte låta bli
att drömma mig bort
medan jag skurar golv
och bäddar sängar

Samtidigt är jag rädd
att jag leker för mycket
med de känslor jag låtit
titta fram
Och jag är rädd
att jag gör fel
Men vem rättar?

I lördagskväll träffade jag på min allra första pojkvän. Full. Han ville att vi skulle gå ut ett tag och prata lite gamla minnen. Det ville inte riktigt jag, men jag behövde en paus från allt spring mellan borden, så jag följde med ut.
Han sa att det var jag som gjorde honom dålig. Att han då bara var en liten pojke, med ett litet hjärta, som jag sedan krossade i tusen bitar. Då blev han dålig, och det var bara mitt fel.
Jag bad honom gå, och sedan bestämde jag mig för att jag inte alls bär skulden till någon annans dåliga mående och beteende. De kan alltid välja att ta sig upp. Börjar man dricka som 12-åring (jag vet, vi var små), så är det dennes val, inte mitt. Sånt irriterar mig. Att han nu inte klarat skolan beror alltså på, att jag för flera år sedan, satt nere på mitt rum bredvid honom, och sa att jag inte klarade av mer. Att jag var kär i en annan, en fel annan. Det kan inte bero på det, sånt sitter inte i så länge. Vi hade bara varit tillsammans någon månad eller två, och vi trodde, men visste inte alls, vad kärlek var. Löjligt.

Men fredagsnatten var fin, och dagen därpå framtills jobbet. Det får kompensera, och mer än så.

(Och du som frågade, jag jobbar på hotell.)


Kommentarer
Postat av: Lisa

Det är lite synd om pojken men du gjorde alldeles rätt, det är inte ditt fel. Stå på dig! ♥

2010-06-21 @ 16:03:53
URL: http://artvsfashion.blogg.se/
Postat av: Lisa

(jag har fått ditt sms. har undvikit min telefon - men inte pga dig - ska svara ikväll söta) ♥

2010-06-21 @ 19:38:00
URL: http://artvsfashion.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0