Promenerar mitt i natten för att stimulera tankarna. Inga bilar syns till och det är lite lättare att andas då allt är tyst. Precis innan jag går in så stannar jag till och tittar upp, det känns avlägset, men ännu längre bort känns det att vi är ensamma.
Allt det stora, det mörka. Tomt på liv kan det inte vara. Tänker jag så känns det mindre väsentligt att mina fötter sticks för att de nyss varit kalla, och att mitt draperifäste gått sönder.

Ikväll har de finaste varit här på tekväll, som ett avslut på året, och de lämnar så mycket glädje kvar här nere i källaren. Ida ligger och sover i min säng och jag försöker städa för att om ett par timmar bege mig till Norsjö och sedan ner till Järvsö ett par dagar.


(Amanda, du får de andra bilderna sen. Jag tror det blir bäst så.)