Min helg har verkligen varit något jag behövt; tagit det lugnt precis hela tiden. I fredags kom J förbi och vi pratade filosofi och nostalgi i timmar. Igår bjöd jag H på middag och sen såg vi film, lyssnade på musik och skrattade.
Somnade gråtandes, men det var fina tårar på något vis, efter att ha pratat med Hanna i telefon. Steg upp lite innan sju efter fem timmars sömn, såg film och mest kollat runt på bloggar under dagen. Nu ikväll gjorde jag nog det bästa under hela helgen, om inte månaden; jag cyklade iväg på ett möte. Det var så otroligt fint och avslappnande och jag kunde verkligen prata av mig. Och bemötandet efteråt är alltid lika givande. Andras ord och blickar och leenden, ibland tror jag att det är något jag skulle kunna leva för.

Tack.

För det är ingen som vet och det är ingen som hör, jag bara kliver och förstör. Och vem skulle kunna tro att det var du, vem orkar med så många ord?
Jag hör hur hon sjunger om mig, "åh, måste du ständigt höras, snälla var lite mer diskret", och jag får tankar om att jag måsta tänka lite mer och lite längre och lite allvarligare. Nu räknar jag inga tal alls, det är nästan värre än att räkna andras redan räknade tal.

Designen är inte okej, men det är i alla fall bättre än det jag hade nyss. Orkar inte mer nu, är sinnessjukt trött, och vill helst bara sova tills mitt paket anländer imorgon. Har köpt en Canon Eos 5D och nu saknas bara ett objektiv. Imorgon åker jag förresten iväg till Stockholm.

Godnatt.

Min design la av. Åh. Och jag orkar inte blogga. Eller visst, men om vad? Jag återkommer, kanske med en annan blogg dessutom. Vi ser väl.

Foto: Ane

Det känns tomt utan min kamera. Naket och ynkligt. Jag är inte riktigt van, och nu har jag egentligen ingen aning om vad jag ska skaffa för ny.

Jag har också lyckats tappa bort blocket där jag kladdar till min novell. Var ska jag ta vägen?

Kyssar och tysthet
Inte innanför
men runtom
Inuti sjunger det
Sången är vacker
men obekant

I Burträsk satt några fina flickor och jag på en brygga. Tyckte sen att det blev för myggigt och gick tillbaka. Suttit med tända ljus i timmar på verandan och pratat. Skrattat, förklarat och tänkt. Märkte att det börjat regna. Lyssnade till det lugna smattrandet mot taket. Fukt i sandalerna som stått framme, och nu en välkomnande säng.

Det regnar här. Jag gick nyss ut i det och lät dropparna träffa min lila tröja och det var så skönt.
Tankarna runt allting annat försvann, och jag glömde nästan bort att det faktiskt är tid att sova. Ett uppvaknande kvar bara.


Gillar egentligen inte att låna bilder, och nu har jag ingen källa heller. Det är någon bild som Challe skickade, men den är så otroligt fin, så jag lånar den ändå.

Godnatt.

(Och du som undrade: Jag skriver en novell till svenska A. Jag har dock uppskjutet kursavslut, så att jag gör klart vissa uppgifter nu i sommar istället. Den handlar om en tjej som befinner sig ute på en gård, hon tar ihjäl små djur som representerar olika personer. Är inte klar än, men jag hoppas att den blir det snart. Skulle kunna lägga upp den här sen, om ni vill läsa. (?))

Det börjar snart åska. Jag känner det på mig.
Det är fruktansvärt varmt ute fastän solen inte visar sig, och min huvudvärk tär mer än vanligt. Det hänger liksom i luften.
Jag har köpt en påse lakrits. Lite tankegodis till mitt skrivande. Får hoppas att det fungerar.

Because the person who likes you doesn't need it,
and the person who dislikes you won't believe it.

Två dagar kvar till ledigheten.
En dag kvar till min novell ska vara inlämnad.
Är den klar? Nej.
Förvånad? Nej.

Nu regnar det igen. Jag sitter här med min tankechoklad och funderar över vad som ska hända nu (i novellen). Har inte orkat klä av mig jackan ännu, så jag sitter här, ganska blöt, efter den lilla cykelturen genom dropparna.

Att någon kan sätta
ett sådant avtryck
på en kort, kort tid
är för mig ofattbart

Jag kan inte låta bli
att drömma mig bort
medan jag skurar golv
och bäddar sängar

Samtidigt är jag rädd
att jag leker för mycket
med de känslor jag låtit
titta fram
Och jag är rädd
att jag gör fel
Men vem rättar?

I lördagskväll träffade jag på min allra första pojkvän. Full. Han ville att vi skulle gå ut ett tag och prata lite gamla minnen. Det ville inte riktigt jag, men jag behövde en paus från allt spring mellan borden, så jag följde med ut.
Han sa att det var jag som gjorde honom dålig. Att han då bara var en liten pojke, med ett litet hjärta, som jag sedan krossade i tusen bitar. Då blev han dålig, och det var bara mitt fel.
Jag bad honom gå, och sedan bestämde jag mig för att jag inte alls bär skulden till någon annans dåliga mående och beteende. De kan alltid välja att ta sig upp. Börjar man dricka som 12-åring (jag vet, vi var små), så är det dennes val, inte mitt. Sånt irriterar mig. Att han nu inte klarat skolan beror alltså på, att jag för flera år sedan, satt nere på mitt rum bredvid honom, och sa att jag inte klarade av mer. Att jag var kär i en annan, en fel annan. Det kan inte bero på det, sånt sitter inte i så länge. Vi hade bara varit tillsammans någon månad eller två, och vi trodde, men visste inte alls, vad kärlek var. Löjligt.

Men fredagsnatten var fin, och dagen därpå framtills jobbet. Det får kompensera, och mer än så.

(Och du som frågade, jag jobbar på hotell.)

I torsdags var jag ute och sprang (!!!), och i slutet skyndade jag mig för att hinna till ICA för att fylla på min mobil. Jag var alltså helt slut när jag kom fram till cykeln, och trots det så cyklade jag järnet till affären - och blev en minut sen.
Jag tittade in genom rutan och såg en kvinna sitta där, så jag knackade och gestikulerade med handen att jag bara skulle köpa en sak. Hon skakade snobbigt på huvudet och jag sköt henne mentalt till döds. Cyklade sedan hem för att hämta mina andra jacka där mina lösa pengar låg (hade bara ICA-kortet med mig innan), så att jag skulle kunna köpa påfyllning på macken istället.
När jag kommer hem är dörren låst, och jag vet att min brorsa nyss kommit hem. Varför skulle han ha låst? Jag knackade på och fick inget svar, så då gick jag runt huset och knackade på hans källarfönster, rätt länge. Gick sen tillbaka till ytterdörren och tänkte att "fan, han är inte hemma, vad gör jag nu utan nyckel?". Ringde till honom istället, fastän jag inte hade många kronor kvar på min mobil, och frågade var han höll hus.
"Nere? Jag spelar, kan inte svara om du knackar då!"
Jag: "Alltså! Kom och lås upp!"
Lucas: "Va? Jag har inte låst?"
Jag: "Nähe, kanske katterna som råkat göra det då? Kom bara upp!"
Lucas: "Jaja..."
När han kommer några minuter senare så känner jag att mitt humör inte var riktigt på topp längre, samtidigt som jag fortfarande slut efter rundan i skogen, så när han gått ner på sitt rum igen så sätter jag mig på sofflocket och tycker otroligt synd om mig själv. Och dessutom hade ju Lucas ätit upp mitt äpple som jag köpt dagen innan, och det gjorde inte saken bättre. Efter ett tag plockade jag i alla fall fram pengarna ur jackfickan och började cykla mot macken därefter. Gissa vem jag möter på vägen dit ropandes ett överglatt "HEJ!!"?
Jo, den jävla expediten på ICA som inte släppt in mig.

Då hatade jag världen ännu mer.

För lite sömn på för många nätter får mina känslor att dansa med fienden.
Jag letar det negativa i det fina när allt lugnat ned sig, men när allt är igång så är allt så, ja. Underbart?

Jag har sovit 90 minuter i natt, och jag är verkligen, verkligen trött. Nu ska jag iväg och äta, sen jobba från 21 till 01.

OCH JAG ÄR SÅ TRÅKIG. Kan bilderna bara fungera, och jag få mer inspiration eller vad som helst?!

mm
aa
herrå

Torkade rosenblad som fallit av och landat på bordsduken. Mer detaljer.
Nej, mera action. Hur?
Tänk på lång sikt. Kort sikt.
Insikt, utsikt.

Korridorer, utvägar. Tunnelbanestationer där uteliggarna sover under natten och på morgonkvisten skräms de stackars städarna av åsynen.
Smutsiga kläder, där ingenting betyder något. Där allting betyder något. Vad betyder det jag skriver? Jag fattar inte själv.

Blä blä. Godnatt

Trots

nej.

Har skurat hela förmiddagen i hotellets källare. Deras prio 57 typ, hur skitigt som helst. Allra värst i tvättstugan?

Ska försöka hitta igen mina hörlurar, så att jag kan försvinna lite i tanken medan jag håller på.

I morse när jag vaknade var jag trött och grinig. Nu känns det bättre.
Snart börjar jag jobba, och jag hoppas att veckorna går snabbt. Efter en dag hemma är jag redan less på allt katthår som fastnar på mina kläder. Jag är less på alla tider jag måste anpassa mig efter, och personer.
Men samtidigt så är det fint. Jag trivs med en tekopp i handen vid vårt ljusblå köksbord. Lusse jamandes vid stolsbenen och all tid jag har till mina böcker.
På något sätt är det som ett vilorum, och det känns bra att jag alltid är välkommen hit, hur jag än är.

Och Evelina fick mig ännu lite gladare idag på informationsträffen. Förhoppningsvis tar vi med oss kamerorna och far ut och fotar någon gång till veckan eller nästa.

Nu ska jag äta och sen iväg till hotellet. Undrar vad jag får göra idag?

Godnatt. Eller?

Trägolv. Stort fönster.
Vita sockar och bara ben.
Sittandes på knä.
Ett pappersark och ett trubbig penna.
Vita väggar. En fåtölj i hörnet och dagsljus.

Tomt. Några flyttkartonger intill väggen.
Flytta in, flytta ut?
Stanna.
Gamla brev i solblekt papper.

Skört porslin och nykokt te.
En obekant man på verandan, rökandes.
På utsidan ljust nymålad träpanel.
Och staketet på verandan behövs lagas.

Jag känner mig glad igen, och allt jag ser är så fint. Och jag har diskat och städat och pratat ut och längtat. När man gjort allt det så kan det inte finnas några dåliga känslor kvar (ifall man nu inte struntat i sina läxor), så nu har jag bara fina känslor kvar i kroppen.

...nu har jag pratat lite till, och nu känns det så där fel igen. Lisa, säg någonting klokt nu.

Hon satt vid fönstret och tittade ut. Försiktigt petade hon i kaktusen som stod på fönsterbrädan. Det låg lite jord runt krukan, och bland det låg en död fluga på rygg. Inte svart utan grå, den måste ha legat där ett tag.

Ikväll hyrde vi film, Awake och Felon. Båda var riktigt bra, och efteråt blir man nästan fundersam över hur det är egentligen. Finns det såna människor, som lever kriminellt, utan att någon tar hand om det?
Nu är klockan lite för mycket, men jag blev gladare under kvällens gång i alla fall. Det som räknas va?

Godnatt