Två apelsiner, lite försening och ingen lärare.
Bredde mackor åt min gråtande granne igårkväll, höll henne i handen medan hon tog ett svårt beslut. Rörde ihop lite oboy och kände mig otillräcklig. Ibland skäms jag för att jag mår helt bra, medan andra inte.

Visst handlar det väl inte annat än om skillnader?

Visst kittlas det lite på insidan när det är svårt att veta hur man ska säga hejdå, och några sekunder blir för länge och man lyssnar på in i hjärtat-musik.

När jag cyklar hem längs vägen ovanför kyrkan passerar jag ett par. En yngre man och en äldre kvinna. Han talar högt om hur en man förtjänar sitt straff. Han talar högt om hur han, kanske till och med, förtjänar att dö. Hon instämmer och de fortsätter prata, längre och längre ifrån mig. Undrar vad den omtalade mannen gjort.

Imorgon klipper jag mig och i lägenheten har jag bott ett år.

Är det så här vi skämmer ut oss själva? Var någonstans går gränsen?

Underbart i Bjursele, tack alla fina.
Nu klär jag på mig och cyklar iväg till fabriken, jag och Jax ska hänga.

Promenerar mitt i natten för att stimulera tankarna. Inga bilar syns till och det är lite lättare att andas då allt är tyst. Precis innan jag går in så stannar jag till och tittar upp, det känns avlägset, men ännu längre bort känns det att vi är ensamma.
Allt det stora, det mörka. Tomt på liv kan det inte vara. Tänker jag så känns det mindre väsentligt att mina fötter sticks för att de nyss varit kalla, och att mitt draperifäste gått sönder.

Ikväll har de finaste varit här på tekväll, som ett avslut på året, och de lämnar så mycket glädje kvar här nere i källaren. Ida ligger och sover i min säng och jag försöker städa för att om ett par timmar bege mig till Norsjö och sedan ner till Järvsö ett par dagar.


(Amanda, du får de andra bilderna sen. Jag tror det blir bäst så.)

Uppesittarkväll med osäkerhet och julklappstävling. Godis alla dagar och fler julklappar.
Nya draperier, mörkt olivgröna, en drusch- och en fruktkorg, och en skrivbok med kvistar på.
Tårar över matteboken på juldagen, arg för att det är så svårt att förstå. Så svårt för de andra att förstå, vad som är svårt egentligen.
Sena kvällar med kortspel och Sequense, film och hem till Norsjö ett par timmar. Att trösta sin syster och uppmuntra sin broder. Snart kommer han hit och ser film.
Utekväll igår med vänner och orangea ben på väg hem, frusna ben på väg hem. Direkt under täcket och ikväll var vi på bio. Rodnad i min lilla hall, och en massa onödiga ord.

Idag bjöd jag pappa på lunch, och det är väl ungefär vad jag varit med om de senaste dagarna.

Idag har jag hunnit alldeles för lite. Kommer nog sitta uppe ett tag till för att hinna redigera lite av bilderna på Mimmie som jag fotade redan i höstas. Tänka sig vad tiden går fort, och vad lite man får gjort när ångesten kommer över.


(En av mina favoritbilder på henne.)

Idag råkade jag skära upp mitt nagelband och alldeles nyss råkade jag spilla trocadero över min kamera.
Imorgon ska jag köpa en blixt, jag har saknat att ha det i över fyra månader nu.

Finaste helgen med finaste vännerna
Att allt mörkt
så plötsligt
kan vända och bli så otroligt fint
att man nästan tåras av hur
fin världen egentligen är
För visst är livet mer som en värld?
Ständig rörelse över en yta
Jag har svårt att tro på tid
Allt är bara ord, ord, ord och saker man ser
Saker vi hör från små pojkars munnar
Men jag tror att ingenting fortsätter
och ingenting går framåt
Vi är helt enkelt
Alltid

Snart kommer mamma och Linnéa hit, förmodligen innan jag ens hunnit vakna. Klockan blev sent så snabbt i natt.

1. Oväntat besök av lillebror i fredags
2. Torrpastellen som aldrig vill bli färdig
3. Sandra och Timothy

Tisdagar är kanske inte så värdelösa trots allt.

Jag smsar Lisa febrilt och vi bestämmer oss för att vi inte ska överanalysera den här gången.



Tack för alla så otroligt fina kommentarer. Håll ut lite till bara, jag svarar när tiden tillåter mig.

Jag orkar inte tänka på julklappar
och prov och att jag borde hinna skriva ett par rader här
Jag vet inte längre hur man prioriterar
och stressen klättrar längs min ryggrad
Jag ska läsa Långsamhetens lov och hoppas på att den lär mig något om att inte missa livet.