Vad är egentligen ångest?



Och jag hatar hur ni beter er
och jag hatar att jag över huvud taget bryr mig
usch

1. Jazz-café
2. Liquid Echoes
3, 4, 5 & 6. Magi

(Tryck på bilden.)

Nu är jag nog mig själv igen
för jag ler mer
och bekymrar mig mindre
Jag har köpt små, små block
och pennor i grönt och svart och oranget
och jag ritar små tandlösa varelser
och tänker att det är skönt
riktigt skönt
att snart må helt bra igen
Mina väggar har nästan ingen ångest kvar
och snart klär jag på mig och äter något och läser något och går iväg mot en källartrapp och in i rummet och mår helt bra i 90 minuter av prat och texter och bekännelser.

Ibland känns det som att jag skriver bättre när jag mår dåligt. Hur kommer det sig egentligen? Nu vet jag knappt vad jag ska skriva.

Ställ frågor, snälla. Ställ gärna kluriga frågor, och be mig berätta något, det vore kul.

Klaris har varit här ikväll. Egentligen skulle vi se Amelie from Montmartre, men istället satt vi och drack te, åt mörk choklad och försökte prata genom våra arbeten. (Hon stickade senapsgult och rött och jag fortsatte med min torrpastell.)


I Karlskoga klippte jag förresten av mig mitt hår. Är lite nöjdare nu än tidigare.

Te-party hos Klaris och snack om hat och romantiska stunder. Visst har hon fin lägenhet?

Vaknar timmar innan skolan börjar, bjuder pappa på te (hur ofta händer det?), och nu ska jag räkna matte istället för att rita på torrpastellen. (Möjlig julklappsönskning, torrpastellpennor.)


Sitter och tittar på gamla bilder på mig själv. Visst får man lite ångest av sånt?

Kanske är den dagen värdelös.

Snabb fråga: varför har den här hösten varit så fäkking ångestfylld? Och nu vinter, vad är skillnaden?

Att jag inte förut insett hur underbart det är att sitta över en kopp te i ett kök som hon hellre vill kalla ateljé och låta sig inspireras. Låta sig dras med i allt snack om filosofi och olika spelningar. Om kent-texter som betyder och vad man vill bli när man blir stor.
Ikväll finns inga problem för mig. Jag traskar med lätta steg genom pulssnön hem från Klaris och tänker att ingenting är nog för sent ändå.

Vad är det egentligen som förväntas? När vi föds, vad vill samhället då?
Jag pausar och vilar och får ångest emellanåt. Dåligt samvete för att jag lever lite utanför plikten, under lovet. Det är jobbigt, men det rättar sig. Det vet jag alltid, någonstans.

Nu tar jag en paus på ett par dagar, för nu är det lov.

Här, här och här. Den sista får ni inte ge upp, lyssna igenom hela innan ni tycker till.


Jag har bildbrist (om det nu ens är möjligt med 50GB bilder), så därför får ni en bild på Hannes sen i somras innan trästocks.

Det är fan inte synd om mig, och ändå så får jag för mig att det är mest synd om mig i hela världen. Knappast trovärdigt, jag saknar bara mjölk i mitt te och jag har ännu en kväll försummat mina läxor. Men synd? Nej, tror inte det.

och fastän jag är läxfri sitter jag uppe. Alltid återkommande sömnlösa nätter.

Har inte så mycket mer att säga än att det var otroligt roligt att fota med Mimmie i eftermiddag.

Läste att jag tydligen inte kan slåss mot väderkvarnar i all evighet, och att jag inte är gjord för att räcka till för alla. Jag bytte ut det orangea ljuset jag inte tyckte om mot ett brunt. Allt är lugnt nu.
Jag ska koka ett par koppar te, sitta över dem och matteboken. Försöka förstå mig på alla dessa grafer och polynom, allt står ju trots allt i boken.

Jag har nyss sett Eternal Sunshine of the Spotless Mind, igen. Skulle kunna se den 3 gånger till, bara idag, ifall jag hade haft tid. Nu ska jag försöka förstå mig på fysiken och matten så att det går lite bättre än vad det gjorde på engelskan.


Lite av en förälskelse, visst?

Vi kunde inte fota i eftermiddags, slask genom flickan framför migs converse och genomblöta sockar i skolkorridoren. Ikväll hade allt slask frusit och jag höll på att falla ikull mer än en, två, tre gånger.

Längesen vi sågs ljuder i mina högtalare och jag längtar lite till i helgen. Jag läser gamla konversationer och det sticker till, men nu vet jag hur det är. Nu vet jag egentligen hur allt är. Jag vet även att jag kommer måsta sitta uppe hela natten och pluggapluggaplugga. Jag är ute för sent - som alltid. När lär man sig egentligen?
Pluggvaka med te i alla fall. Jag har lite ont i magen och jag har tänt 15 stycken ljus som äter upp allt syre här inne (kolla, jag kan kemin också).

Godnatt i alla fall, på er som faktiskt tänkt sova lite.