Min helg har verkligen varit något jag behövt; tagit det lugnt precis hela tiden. I fredags kom J förbi och vi pratade filosofi och nostalgi i timmar. Igår bjöd jag H på middag och sen såg vi film, lyssnade på musik och skrattade.
Somnade gråtandes, men det var fina tårar på något vis, efter att ha pratat med Hanna i telefon. Steg upp lite innan sju efter fem timmars sömn, såg film och mest kollat runt på bloggar under dagen. Nu ikväll gjorde jag nog det bästa under hela helgen, om inte månaden; jag cyklade iväg på ett möte. Det var så otroligt fint och avslappnande och jag kunde verkligen prata av mig. Och bemötandet efteråt är alltid lika givande. Andras ord och blickar och leenden, ibland tror jag att det är något jag skulle kunna leva för.

Tack.