Att jag inte förut insett hur underbart det är att sitta över en kopp te i ett kök som hon hellre vill kalla ateljé och låta sig inspireras. Låta sig dras med i allt snack om filosofi och olika spelningar. Om kent-texter som betyder och vad man vill bli när man blir stor.
Ikväll finns inga problem för mig. Jag traskar med lätta steg genom pulssnön hem från Klaris och tänker att ingenting är nog för sent ändå.