Notebook

Jag och Hanna bestämde oss för ett par dagar sen för att börja skriva dagbok. Ingen censur, bara verkligheten genom våra ögon rakt av. Och det fungerar. Det är skönt och jag ser lättare där hur läget ser ut. Men jag undrar, varför vågar jag inte skriva ut allt det där här? Kanske för att jag inte tror att vem som helst kommer hem till mig och läser vad jag skrivit i den vita lilla boken? Men på något vänster vill jag ändå att andra ska läsa det jag skrivit, för jag tänker hela tiden på att det jag skriver ska låta fint. Kanske väntar ett tag och vågar öppna mig själv här sen. Jag vet inte.
Vad tycker ni?

Oj ibland är vi läskigt lika! Jag skriver också dagbok och på datorn vid sidan om, försöker sätta de finaste orden på de rätta ställena, och jag vill också att folk ska läsa men jag rädd att det är för.. djupt. eller bara konstigt.

Jag tror att jag ska skicka mina babbeltexter på facebook, kommer sen nångång :)



Ja, den sista bilden är min favorit!



Men vad fasen! Go for it! Det värsta som kan hända är väl att det inte blir nåt men det är ju större chans att det händer något om man chansar, än om man fegar ;) Jag hejar på dig!

det låter som en bra ide tycker jag, älskar att läsa bloggar utan censur och som är fylld med fina meningar (och bilder)! :) go girl