HAHA ÅHHH, känner mig så jävla... vet inte
Typ dryg eller nåt. Det är en tanke, eller lite fler än så, som snirklar runt i mitt huvud.

JUST JA! Berättade jag om min cykel som blev stulen för nån vecka sen? Kanske inte gjorde det. I alla fall, hade lämnat cykeln olåst (typ första gången) en bit bortanför där jag burkar kliva på bussen. Stannade i stan den kvällen (en fredag mer bestämt), och då jag kom hem dagen därpå var min cykel stulen. Jaha, liksom okej? FÄCKING JÄVLA NORSJÖBORooigfaoäfas
Men senare under dagen så skymtade mamma den typ ett kvarter bort, ståendes vid en återvinnings-grej.
NU TILL MIN POÄNG (eller nåt i den stilen):
Idag var jag som sagt i stan, men jag tog bussen till skillnad från de andra som åkte bil. Jag hade tagit min tunnare jacka och alltså glömt min cykelnyckel hemma i den varmare jackan.
Jag ringde upp mamma och bad henne låsa cykeln innan de åkte, och sagt och gjort.
Då jag är på väg hem ringer jag henne igen och ber henne låsa upp cykeln, så att jag kan hoppa av på mitt vanliga ställe och ta med den hem igen. Sagt och gjort där med. Dock så stannade inte bussen där jag ville, så jag åker med till busstationen och går hem istället.
Väl hemma så säger jag att jag går iväg igen för att hämta cykeln, och då räcker mamma mig filmen som vi hade hyrt på Konsum igår, och ber mig passa på och lämna igen den då jag ändå ska ut. Hampus och Jesper följer också med, vilket jag tyckte var lite onödigt, men det fick väl gå för sig ändå.
Då jag kommer till platsen där jag lämnat cykeln på morgonen, SÅ ÄR DEN BORTA, HELT JÄVLA GONE.
Känner den där stenen falla ner, och tung är den verkligen! Ringer mamma och underrättar henne om vad som hänt, och "nej, det kan inte vara möjligt" blir svaret jag får tillbaka. Efter några sekunders tystnad, och lite svordomar från min sida telefonluren, så fnissar hon till, säger att Lucas MÖJLIGTVIS KANSKE cyklade hem den ändå. Jag vänder mig då om och ser hur Jesper och Hampus nästan dör av skratt, hör samtidigt hur mamma skrattar allt mer och mer. Känner hur ilskan bara väller ur mig, så jag slänger på luren och skriker åt mina tremeningar som säger att Lucas hotat dem med att de inte skulle få någon middag ifall de skulle skvallra.

ÅHHHHHHHHHH
Det är verkligen blad det värsta jag vet. PRACTICAL JOKES. Rent hat är det enda jag känner. HAT.

Det slutade med att mamma fick cykla bort till Ica och köpa en Cola, och Lucas fick plocka utav bordet efter middagen, som straff.

Nu känns det faktiskt lite bättre. Liiite.