Idag har jag nog gjort typ absolut ingenting vettigt alls.
Pratat rätt mycket med mamma, och det verkar som om jag kan bli inackorderad i stan efter jul, om Göran och hans fru går med på det.

Funderar på att gå en långpromenad nu, känns som om det behövs! Någonting som också behövs är lite bättre mående, just nu känns det som en jävla karusell alltihop. Det roliga är att jag vet hur det fungerar i hjärnan, man blir lättare mottaglig av negativa grejer, då man själv är inställd på det, men det är jävligt jobbigt att stå emot då man är mitt inne i det. Får försöka glädja mig åt de där små ljusglimtarna, som filosofin menar är den äkta lyckan.
Just nu får mamma göra mig glad!

FRED