Har under hela mitt liv hajjat till då jag sett någon film då de reser i tidsmaskiner. Har tänkt att ifall det skulle kunna vara möjligt så... *nej, nu blev det jobbigt, glömde bort vad jag tänkte på, fan*
Så har det varit i princip varenda gång, men nu under filosofi-kursen har det klickat till igen!

IFALL man ska kunna resa i tiden så måste allt vara ett evigt nu, ett konstant varande. Allting är liksom hela tiden, och tiden, ja, det är bara ett påhitt vi människor kommit med, för att ha lite mer ordning på våran så kallade "vardag".
Och jaha, vi ser ju hur allt rör sig, och hur saker förändras och vi känner värme och kyla om varannat. Ser hur folk föds, äter, springer och dör, hur ska det förklaras? Jhygy9 tyckte tydligen katten, men enligt Parmenides så är allt det där sinnesintryck. Allt är alltså en illusion, allt du tror händer, händer egentligen inte. Det du läser just nu är också bara något din hjärna tror sig läsa. Du ska inte lita på dessa intryck,  utan bara förlita dig på ditt förnuft.

Dock så blir det ju lite komplikationer om man helt ska tänka på det här sättet, alla kan ju då gå runt och sakna mening med livet, och bli jätteegoistiska och bete sig som svin. Att handla med ett gott samvete hade nog inte varit så dumt. Kommer då ett dilemma så får vi lösa det så gott som möjligt.

Herrå.